Jag har aldrig känt såhär för någon och det är inte en grej jag säger till alla
Operakompaniet Man Must Sing (MMS) är frigruppen som beställer, producerar och framför nyskriven och normkreativ scenkonst på svenska. Kompaniets sångare tillika konstnärliga ledare är de frilansande sångarna Nina Ewald, Amanda Flodin och Karl Peter Eriksson.
Med stöd från Signatur – Insamlingsstiftelse för musikfrämjande pågår nu arbetet med nästa opera: Jag har aldrig känt såhär för någon och det är inte en grej jag säger till alla.
Normkreativ opera för mellanstadiebarn
Inspirerade av Suzanne Ostens syn på barnkultur “barnet som förmöget och kompetent att ta till sig och använda sig av kultur” skapar Man Must Sing inom ramen för 2024 års Signaturprogram sin andra opera för barn. Samtidigt fortsätter de sitt utforskande arbete med att utveckla operan som konstform genom att skapa nyskriven normkreativ kammaropera på svenska i ett smart, intimt och tillgängligt format.
Operakompaniet Man Must Sing skapar i nära samarbete med librettisten Kristian Hallberg, tonsättaren Maria Lithell Flyg och regissören Gunilla J Gyllenspetz, scenografen/kostymören Heidi Saikkonen, ljusdesignern Christofer W Fogelberg samt maskdesignern Linda Boije af Gennäs en 40 minuters kammaropera för mellanstadiebarn med utmanande och angeläget innehåll. Den skrivs för tre sångare, flöjt, cello och slagverk med planerad urpremiär i Göteborg i december 2024.
Om Man Must Sing
MMS har uruppfört fem stycken beställningsverk: Akvarium (2016) som blev utvald till Scenkonstbiennalen 2017, Kom inte hit! (2018) som köptes in av GöteborgsOperan som gästspel, Scener ur ett polyamoröst äktenskap (2021) som spelades under brinnande pandemi, barnoperan Jag vet inte vem jag är och jag älskar det (2021) som har setts av över 1000 barn och nu senast Systemet (2024) som gästspelade på Stockholms Stadsteater 19-20 april 2024.
Pressröster om Systemet:
“Halsbrytande och vansinnigt underbar” (Scenkonstguiden 2024)
Ur GöteborgsPosten 2024: “Det är raspigt och skavigt och går rakt in”
“…en sorts alkisarnas ”I väntan på Godot”. Systemet öppnar aldrig. Tjötet maler på. Det är ofta roligt, lika ofta mörkt. Väl gestaltas utanförskapets självbedrägeri, paranoia och känsla av att vara den som genomskådat allt.”
Läs mer om MMS på deras egen hemsida: https://www.manmustsing.se/